Blir det en bebis?

Jag har fått så många roliga frågor från er och jag passar på att smygstarta frågestunden med en viktig en som jag känner kräver ett rätt långt svar. Nämligen det här med bebisar! ”Vill du och G ha barn snart? Och hur ska ni bo då… Särbos med barn?”

Ja, jag börjar bli lite, lite sugen på en bebis och vi har så klart pratat om det. Inom 3-5 år har vi lite svävande sagt. Jag fyller 27 och Gustav 30 i år (herregud hur gick det till?!). Sedan är jag väldigt ödmjuk inför det faktum att vi kanske inte ens kan få barn på naturlig väg (min syster kämpade i flera år och lyckades till slut genom provrörsbefruktning) så det finns så klart i bakhuvudet. För några år sedan var jag inte ens säker på att barn var något för mig, men nu känner jag mig allt mer säker på att jag verkligen vill försöka skapa en egen familj i framtiden.

Om det beror på den så kallade ”modersinstinkten” eller bara det faktum att jag läser mycket ”mammabloggar”, har några vänner som är på smällen eller att tjejer växer upp med att vi ”ska” vilja ha barn – men jag känner det här bebissuget mycket starkare än Gustav. Det gör mig så klart lite, lite ledsen, men jag tror att det kommer naturligt för honom också allt eftersom. Han vill ha barn men absolut inte nu och är inte speciellt intresserad av att prata om det. Något som däremot känns fint är att jag vet att han kommer att bli världens bästa pappa när/om det väl händer. Mina systerbarn älskar honom och han är väldigt lekfull, jämställd, tålmodig och kärleksfull.

Men som min livssituation ser ut just nu skulle det vara världens sämsta tajming att bli på smällen nu. Jag har en ”kravlista” som jag tycker borde vara (mer eller mindre) uppfylld innan jag sätter ett liv till världen.

1.) Stabil(are) ekonomi. 
– Det funkar inte att ha 7 kronor på kontot och typ panta burkar för att köpa frukost. Ett barn kostar och även om G. tjänar bra så vill jag inte vara beroende av honom eller någon annan man, utan kunna försörja mig själv om det krävs. Jag vill fortsätta frilansa men förhoppningsvis hitta en lite ”tryggare” form på något sätt.

2.) Resa mer! 
– Innan jag trycker ut ett litet liv som kommer vilja hänga på Bamseklubb och bo på barnsäkra charterhotell så vill jag i alla fall åka på minst en längre äventyrsresa med kompis/kille/själv. Tågluffa genom europa, bila genom USA eller backpacka i Asien. När även en dröm om att hyra en lägenhet och skriva på vinterhalvåret utomlands. Klart man kan resa med barn, men det blir en helt annan sak.

3.) Större, gemensamt boende.
– Och här kommer svaret på din andra fråga, nej, jag tror verkligen inte att det är optimalt att vara särbos och ta hand om en bebbe tillsammans. Fyfan vad bökigt. Förhoppningsvis kommer mitt nästa boende bli tillsammans med G. i en större lägenhet. Min älskade lilla etta kommer tyvärr behöva ryka för det går absolut inte att bo tre individer där samtidigt utan att ha ihjäl minst en av dem.

4.) Ha ett superstabilt förhållande.
-Jag tycker man har någon slags skyldighet att inte låta ett barn växa upp med två föräldrar som bråkar hela tiden och att skaffa barn är den största påfrestning man kan gå igenom som ett par tror jag. Jag älskar G. och ser en framtid för oss, men det HAR varit svajigt och därför vill jag verkligen landa och känna att vi är ett team som vill samma sak.

5.) Mer terapi!
– Jag tycker också att en har någon slags skyldighet att rensa bland sina rädslor och spöken i garderoben innan en riskerar att föra över det på ett oskyldigt barn. Även om jag aldrig tror att en blir 100 % redo eller färdig med sig själv så vill jag ändå vara så pass stabil psykiskt som det går.

För att sammanfatta så börjar jag bli lite sugen på en bebis, men inser att det helt enkelt inte är läge för det just nu. Jag vill landa i de olika planen i livet. Förhållandet – boende- jobb – och leka av mig lite först.

Ps! Pratade precis med Gustav i telefon och han lovade att han skulle svara om ni hade några frågor till honom. Så här hoppas jag ju att ni gör det om inte annat för MIN skull! Man kan väl säga att jag är den som babblar mest och analyserar sönder allt i vårt förhållande, så JAG är faktiskt nyfiken på flera saker… Han är ibland som en hal jävla ål. Ni kanske undrar vad han föll för hos mig? Hur han trivs i sin ”ungkarlslägenhet” sen jag flyttade ut? Vad han stör sig mest med hos mig? Om han rakar pungen eller något annat som ni legat sömnlösa över.

551013_10152008448055532_271312287_n

Kunde inte hålla mig, så här är en bild på hur vårt framtida barn kommer se ut… =) ÄLSKAR det röda håret i hippie-flätorna. Fick inspirationen från Josefin – som ju är på tjocken på riktigt!!?! <3 <3 <3 <3 <3

20140212-192923.jpg

5 svar på ”Blir det en bebis?”

  1. har läst din blogg ett bra tag nu och känner alltid igen mig i dina ångest/depp inlägg och givetvis känner jag då igen mig i detta inlägg också.

    är precis som du vad gäller barn, har vissa ”krav” innan jag vill sätta ett liv i världen och det jag oroar mig absolut MEST över är min ångest och nojighet som gör jag att jag överväger att aldrig någon skaffa barn eftersom jag är så rädd att det ska bli samma för barnet.. men har även pratat med nyblivna mammor som varit precis likadana och säger att det det där kan vara en av de största befrielserna med att få barn, att man släpper all sin egen ångest och oro över ”onödiga” saker eftersom man känner sådan kärlek till sitt eget barn. Nu vet jag inte riktigt vad jag ville ha sagt med detta egentligen men jag antar att jag menar att man kanske inte behöver oroa sig för just det. Jag hoppas verkligen dom där mammorna har rätt för annars kommer jag heller aldrig våga skaffa barn!

  2. Till pojkvännen

    Hur blev ni tillsammans,? Vem tog första steget
    Vad föll du för hos Cecilia
    Vad är hennes bästa/ sämsta sidor

  3. Äsch det där med mognad från hans sida ger sig snart tror jag! Jag och min kille väntar barn till sommaren, jag är 22 (men hinner fylla 23) och han hinner fylla 27 år. Jag tror inte att vi hade varit redo för barn nu (bebben var planerad) om inte vi hade skaffat vår underbara hund för två år sedan. Han har liksom öppnat upp känslor som ingen av oss trodde vi hade! Och nu ska vi liksom få en liten minikopia av oss två som vi kommer älska över allt annat på jorden. Men ja, min sambo hade lite svårt i början av vårt bebisprat att bestämma sig ”Nu kör vi eller nu kör vi inte”. Jag ville liksom veta medan han hellre ville att det ”bara skulle ske” vilket kontrollfreaket (jag) hade stora problem med haha. Men till slut sa vi båda ”Kör” och sen blev jag på smällen direkt vilket var en stor chock. Men efter ett par veckor smälte alltesammans in och vi är världens lyckligaste. Sen tror jag inte det går att planera in en perfekt tid för barn, alla tider är perfekta. 🙂 Bara man har tid att älska det lilla livet!

    1. Hmmm…. det är alltså hund som gäller 🙂 Undrar om inte katter har samma effekt? Inte säker på att mina katter vill leka med en söt valp =p Lycka till med ert spännande äventyr och fina lilla familj. Låter underbart!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *