Tacksamhetsskuld

Jag läser Elaine Eksvärds bok VARDAGSMAKT just nu och har fått flera insikter. Den tar upp 10 olika maktstrategier, bland annat kunskapsmakt, auktoritetsmakt och pengamakt. Den senare handlar om att man ska försöka vara skuldfri både ekonomiskt och genom tjänster. Varför det är bra att inte dra på sig en massa ekonomiska skulder behöver jag ju inte gå in på, men det här med tjänster och tacksamhetsskuld fick mig att tänka till.

Hur mycket gör vi egentligen inte bara för att vi känner TACKSAMHETSSKULD?

Ibland kanske det är bättre att tacka nej till en tjänst om det innebär att du måste slita arslet av dig sen för att kompensera tjänsten. Det kanske till och med är en tjänst du inte har bett om.

För mig har det varit känsligt att min pappa har ställt upp så mycket både ekonomiskt och praktiskt när det kommer till min lägenhet. Å ena sidan är jag beroende av det (jag vet inte hur man installerar en diskmaskin och jag har inte pengar till en lägenhetsinsats) – men å andra sidan vill jag visa honom att jag är självständig.

Jag hatar känslan av att stå i tacksamhetsskuld till honom, när han faktiskt inte har behandlat mig och familjen speciellt bra back in the days. Men det funkar inte att säga FUCK YOU till någon och sedan be om pengar. Och det är inte speciellt smickrande att ha rollen som ”den som kommer krypande tillbaka”.

Nu tycker jag ändå att jag har hittat någon slags balansgång (nu lånar jag pengar av Gustav istället HAHAHA). Jag känner mig vuxen och självständigt (för det mesta) men inser också att det är min pappas sätt att visa omtanke att faktiskt vilja hjälpa till. Han blir glad när jag ber honom pumpa däcken på min cykel för då får han känna sig behövd och jag slipper göra det själv- så det är en win win- situation. Men jag tänker ofta på det där, hur jobbigt det är att vara ekonomiskt eller på andra sätt beroende av någon och av den anledningen tvingas acceptera ett dåligt beteende.

På samma sätt finns det de där ”vännerna” som alltid ”vill något” när de hör av sig. Det märktes tydligt när jag precis hade börjat jobba på Egoboost magazin. Plötsligt ringde gamla klasskompisar och var jättegulliga och undrade sen om jag inte kunde ”fixa ett möte mellan dem och Bella…?”. För att inte tala om konstiga bloggsamarbeten som jag haft genom åren. Att folk förväntar sig att man ska skriva en hel hyllningstext om en produkt bara för att man fått hem ett schampo gratis.

Att känna att man står i tacksamhetsskuld till folk är som att ha en trång och kliande kofta på sig.

vardagsmakt-25470090-frntl

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *